Nedanstående sms kom till min mobil strax efter klockan 12.00 onsdagen den 27 september. Det var samma dag – och samma dygn – som tre människor mördades inom 12 timmar i Sverige i samband med de pågående blodiga gängkonflikterna. Två oskyldiga och en kriminellt belastad person – en 18-årig rappare – mördades.

För att se om det gick att spåra någon avsändare av det här sms:et vände jag mig först till våra två största nummersajter, eniro.se och hitta.se.

När jag sökte på eniro.se fick jag beskedet att man inte fick några träffar på det här numret. ”Antingen finns inte numret eller så har vi det inte det i vår databas”, var beskedet. Det framgick också att 22 personer hade sökt efter det här numret på Eniro den gångna veckan och att totalt 63 personer fram till den 5 oktober, alltså igår, hade sökt på numret för att få veta vem som hade ringt eller skickat sms till dem.

När jag gick in och söker på numret hos hitta.se fick jag veta att telefonnumret kom från operatören Tele 2 AB Sverige och att inte mindre än 219 personer fram till idag hade sökt på numret hos hitta.se. Vem som äger numret är okänt. De flesta som hade sökt på numret på hitta.se var hemmahörande i Stockholms län men många kom också från Upplands län och Västra Götalands län.

Jag är inte på något sätt ovan vid att få hat- och hotmejl, hat-sms och hatkommentarer på Facebook och Instagram. Så egentligen borde jag inte ha reagerat på just det här sms:et. Tidigare hat- och hotkommentarer som jag har fått har alltid varit relaterade till något som jag just har skrivet, antingen här på min blogg eller i debattartiklar.

Det här sms:et är inte relaterat till någon aktivitet som jag har gjort. Tvärtom. Under den senaste veckorna har jag legat på sjukhus på grund av ett höftledsbrott i tolv dagar sen jag fått en ny höftled inopererad. Sen dess har jag varit hemma och hållit en låg profil eftersom jag inte har varit frisk och därför inte orkat företa något, knappast ens att skriva.

Ett dödshot

Jag anser att det här sms:et är ett dödshot, ett hot riktat mot mig personligen men kanske också mot ett antal andra människor som den okände bakom dödshotet av någon anledning hatar. Jag tänkte först att jag skulle polisanmäla sms:et men bestämde mig för att vänta. Polisanmälningar brukar aldrig leda till några resultat.

Risken är att polisen – som alltid  – skriver en brottsanmälan, skickar en kopia till mig och sätter in anmälan i en pärm eller lägger den i en låda ”utan åtgärd”. Några utredningar av den här typen av anmälda brott mot privatpersoner görs inte utan ärendet stängs direkt. Med en polisanmälan har jag därmed inte uppnått någonting.  Därför väljer jag att ta !ån personer som förhoppningsvis läser det här inlägget.

”Du ska dö i förtid …

Det är uppenbart att personen bakom det mystiska sms:et känner till mig ganska väl och hatar mig för de gärningar jag har gjort under mitt liv. ”Du är en sån där kärring som man önskar ska dö i förtid …”, skriver han (ja, jag säger han) och åberopar sen omedelbart den brutala avrättning på ett kafé i Visby under Almedalsveckan i fjol som Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare vid Sveriges Kommuner och Regioner, utsattes för när hon dödades med ett stort antal knivhugg mitt på blanka dagen och mitt i folkmyllret i centrala Visby. Det var en ofattbar händelse.

Mördaren var den då 33-årige Theodor Engström. Han greps omedelbart av en privatperson och sen av polisen.  Fem månader senare dömdes han till rättspsykiatrisk vård för mord och förberedelse till terrorbrott. Han dömdes alltså inte till fängelse även om straffvärdet för hans brott var livstids fängelse. Orsaken var att han var psykiskt sjuk både när han begick mordet och även senare under förhören. Är man psykiskt sjuk får man fängelseförbud.

Innan Theodor Engström blev världskänd efter mordet på Ing-Marie Wieselgren var han en för de flesta en fullkomligt okänd person, men också en galning. Han var en terrorist utan de kriterier som normalt kännetecknar en terrorist. Han var nämligen etnisk svensk. Han hade på senare år visat starka högerextremistiska och nazistiska sympatier. Trots det hade han lätt singlat rakt igenom Säpo:s synnerligen grovmaskiga nät. Han var alltså en av de livsfarliga personer som utan vår vetskap går omkring i Sverige som levande sprängladdningar som när som helst kan detonera.

Varför personen bakom hot-sms:et till mig drar en parallell med Ing-Marie Wieselgren, nämligen att jag, liksom Wieselgren, borde dö i förtid, har jag ingen förklaring till. Kanske är det Theodor Engström själv som ligger bakom sms:et? Även om han är dömd till rättspsykiatrisk vård så antar jag utan att veta det att han har tillgång till sociala medier och kan skicka de sms han vill. Om det verkligen är han så är det allvarligt. Det visar att han fortfarande är en farlig person. När det blir dags för särskild utskrivningsprövning av honom så bör domstolen ta fasta på det jag skriver här.

Men det kan lika gärna vara en helt annan, och precis lika galen person, som skickade sms:et till mig.

Före mordet på Ing-Marie Wieselgren hade Theodor Engström upprättat en lista, en dödslista, över personer i Sverige som han ville skulle gå samma väg som Ing-Marie Wieselgren, som alltså borde dö. Han hade planerat att mörda förra centerledaren Annie Lööf. Nu ordnade slumpen det så att det blev Ing-Marie Wieselgren istället. Engströms ”förberedelser för terrorbrott” var alltså hans hot mot Annie Lööf. Det är ställt utom allt tvivel att det var denna fasansfulla upplevelse i Visby som gjorde att Annie Lööf efter valet 2022 lämnade både partiledarskapet för centern och toppolitiken och idag lever ett betydligt mera anonymt liv.

Men det var inte bara Annie Lööf och Ing-Marie Wieselgren som stod på dödslistan. Här fanns kända och inflytelserika personer som SVT:s vd Hanna Stjärne, Fredrik Reinfeldt, Jimmie Åkesson och Bert Karlsson. Även jag själv fanns med på dödslistan tillsammans med ett flertal andra SVT-journalister. Innan de fördes upp på dödslistan hade Engström kartlagt alla noggrant med namn, ålder, adress, mobilnummer, arbetsplats mm.

Det var Hanna Stjärne som personligen ringde upp mig och informerade mig om att mitt namn fanns med på Engströms lista. Även om jag inte arbetade på SVT längre tyckte hon att hon borde berätta detta för mig. Det var mycket omtänksamt, tyckte jag.

Att finnas med på någons dödslista är naturligtvis ingenting man går omkring och skryter om men jag nämner det i alla fall. Detta inte minst efter det märkliga och skrämmande sms som jag fick i förra veckan. Personen bakom sms:et skriver, att ”ni är så vidriga människor här i Sverige att man borde bomba ihjäl er.”

Här riktas inte dödshotet enbart mot mig utan mot en större grupp människor som avsändaren vill se döda.

Under normala omständigheter skulle jag kanske bara fnysa åt ett sådant här anonymt döds- och bombhot. Men vi i Sverige lever idag under säkerhetsmässigt extraordinära förhållanden. Säkerhetspolisen har höjt risken för  terrorhot från 3 till 4 på en 5-gradig skala. Under den gångna veckan har fler människor mördats än någon gång under en enskild vecka.

Varje dag skjuts någon ihjäl eller skadas allvarligt. Lägenheter, radhus och villor raseras av bomber riktade mot utvalda mål. Ofta har sprängningarna och explosionerna missat sitt mål och dödat oskyldiga. Men hotnivån har höjts dramatiskt. Ingen går säker. Vem som helst kan komma i vägen för en kula från ett automatvapen. Barn, läs: småpojkar, rekryteras som yrkesmördare av mördargängen. Ju yngre dessa mördare är, desto mindre nogräknade (eller kompetenta) är de när det gäller vem som verkligen kommer att träffas av kulorna eller sprängmedlen.

Jag vill med detta inte påstå att jag står under något dödshot idag men jag vet att det finns personer som vill se mig dö, liksom de också vill se andra dö som de ogillar. Det var i denna specifika situation av osäkerhet parad med en allmänt höjd adrenalinnivå som jag ville skriva om det där sms:et jag fick i förra veckan.

Kanske betydde det ingenting alls. Kanske betydde det allt. Jag är i alla fall glad för att jag kan leva ett ganska undanskymt liv på en ganska undanskymd plats just nu.

 

 

.