Jag har gråtit över bilder på små palestinska barn som har dödats av israeliska bombningar mot Gaza, barn som har legat insvepta i vita blodiga lakan, det ena barnet bredvid det andra med föräldrar och mor- och farföräldrar sittande gråtande runt de oändliga raderna av vita människopaket.

Jag har gråtit över raserade hus och byggnader, sönderbombade sjukhus,  bilkyrkogårdar så långt ögat har nått, eldkaskader från de dödande bomberna, de enorma olycksbådande svarta rökmolnen.

Jag har sett alldeles för många lemlästade och döda människor och blodspår som har vittnat om Hamas´ blodiga avrättningar av oskyldiga israeler. Allt detta har jag gråtit över och all denna sorg har förlamat mina möjligheter att uttrycka mig i skrift.

Men några av de allra hemskaste bilder har jag sett återfinns i en kort video som har legat ute på SVT Play sen förra lördagen. Filmen togs förra lördagen eller söndagen av en hjälporganisation strax efter det att Hamas under sin första och framgångsrika krigsdag hade attackerat flera kibbutzer i södra Israel, gått in i husen och hänsynslöst slaktat oskyldiga människor. I videon ser man nästan inga döda kroppar men man ser det här. Blodet. De färska blodspåren vittnar om en massaker så outhärdlig och så brutal att bilderna är svåra att titta på.

Ni tror kanske att det breda röda på golvet in i det här huset är en röd matta. Det är det inte. Det är blod, blod från avrättade oskyldiga israeliska kibbutzarbetare. Ni ser mänger av blod – som på ett slakthus. Jag hoppas att SVT ursäktar att jag publicerar de här bilderna på min blogg, bilder som bättre än något annat visar upp terrorn, den omänskliga grymheten, hatet, likgiltigheten för människoliv, slaktbeteendet, behovet av att döda, döda, döda – i det här fallet från den vidriga Hamas-milisens sida.

 Jag ställer mig frågan: Finns det ingen godhet kvar i världen? Varför dessa masslakter på oskyldiga? Varför dessa ständiga mord i Sverige bland de kriminella nätverken? Under de senaste dagarna har det varit två mord per dygn i stockholmsområdet. Morden har inte begåtts av kriminella mot andra kriminella. Det har handlat om regelrätta vendettor där unga män från ett kriminellt gäng nattetid trängt sig in i villor där avlägsna släktingar till deras kriminella rivaler har bott.

Där har de avrättat män och kvinnor medan små barn har tvingats titta på. Jag fritar ingen från ansvar men flera av de avrättade har inte varit skyldiga i juridisk mening. De har bara råkat vara avlägsna släktingar till medlemmar i något av gängen. Jag säger det igen: Detta kallas vendettor och vendettor är ett medeltida, simpelt och primitivt sätt att upphöja sin egen status och sin självrättfärdighet, att tvinga oskyldiga att ta ansvar för sina fäders missgärningar och för att upprätthålla en jurisdiktion enbart byggd på det egna godtycket och på kravet att säkra  hedern hos den som råkar ha ett automatvapen i handen och därmed makten över andra.

Fy fan, säger jag. Situationen i Sverige är helt utom kontroll – vad regeringen än försöker göra för att dämpa blodflödet. Det finns likheter med masslakterna i Sverige och det som just nu händer i Israel och Gaza. De mordlystna gängkriminella i Sverige är inte ett dugg bättre än Hamas lika blodtörstiga milis.

Nu är det sen söndagkväll den 15 oktober. Kriget mellan Israel och Hamas har pågått i över en vecka. Hela världen väntar nu på den markinvasion som Israel utlovade redan till igår men som redan har skjutits upp flera gånger. Den israeliska armén IDF skyller på dåligt väder – eller också är det bara ett sätt att hålla Hamas på halster, att få deras förhärdade sinnen att vittra sönder av skräcken inför de väntade attackerna.

Kanske vill Israel också vänta så att så många palestinier som möjligt hinner ta sig ner till södra Gaza innan anfallet kommer. Det har talats om att markinvasionen kan inledas om några timmar – eller i morgon – eller i övermorgon. När den än inleds så kommer den ändå som en överraskning. Nedräkningen har börjat.

Enligt uppgifter ikväll har över 2 300 palestinier dödats av israeliska bomber sen kriget började. 10 000 palestinier är sårade. Över 1 500 israeler har dödats av attackerna från Hamas. Blodet har flutit varje dag och det fortsätter att flyta – trots att ”det stora slaget” ännu inte har börjat, den fruktade israeliska markinvasionen.

Israel har fortsatt att bomba Gaza oavbrutet trots att Israel sen något dygn tillbaka uppmanar palestinierna att evakuera till södra Gaza för att undgå bomberna mot norra Gaza och Gaza city. Hundratusentals palestinier har hörsammat uppmaningen. Samtidigt försöker Hamas hindra dem från att lämna sina hem – eller de söndertrasade rester som en gång var deras hem.

Igår mötte Israels premiärminister Benjamin Netanyahu några av de israeliska soldater som ingår i de trupper på mellan 100 000 och 300 000 soldater som har kallats in i kriget. Är ni redo? frågade Netanyahu.

Jag tror att svaret med ”Ja”. Samtidigt undrar jag vad dessa soldater innerst inne känner inför den största truppsammandragning som Israel har gjort under hela landets existens. De vet att många av dem kommer att dö. Samtidigt är hatet mot Hamas så stort att det fungerar som en oavbruten adrenlininjektion.

Från militärt israeliskt håll säger man ikväll (söndag) att marktrupperna är helt stridsberedda. Man väntar bara

på ”grönt ljus” från högre ort, alltså från regeringen. Målet är att utplåna Hamas, att döda så många Hamasanhängare som möjligt, att ta ifrån dem deras vapen och raketer, att göra dem impotenta att fortsätta att styra Gaza. Det är inte civilbefolkningen i Gaza man vill förgöra, det är Hamas, säger en israelisk militärbefälhavare.

Det är lätt att säga. Hamas är en hydra med långa armar och många vänner utanför Gaza. Kan man verkligen döda en hydra?

Fortsättning följer.