De dagar som jag inte tränar på cykeln när jag besöker min lägenhet i spanska Andalusien tillbringar jag definitivt inte vid poolen eller på stranden i syfte att steka mitt fläsk. Nej, i själva verket avskyr jag värme, i varje fall när temperaturen överstiger 25 grader plus. Så var det idag, tisdag. Ja, det var till och med över 30 grader varmt.

Andalusien i Spanien är definitivt inte bara milsvida sandstränder, god mat och vackra hus utan denna provins har en natur som är så storslagen att man häpnar. Sierra Bermeja heter det bergsmassiv som skiljer Medelhavet från de spanska höjdplatåerna i inlandet. Den högsta toppen på Sierra Bermeja, Los Reales, mäter 1 452 m ö h.

Dit åkte mina svenska vänner Marja-Leena och Jerry tillsammans med mig idag. Det var en fantastisk resa. Hela bergsmassivet är enda jättelik nationalpark. För att ta sig över massivet tar man hjälp av de slingrande serpentinvägarna som långsamt klättrar uppför bergssidorna.

Tittar man åt sidan eller bakåt ser man Medelhavet med de vackra sina vackra små kuststäder i Andalusien. Utsikten är hänförande, ja magnifik. Marja-Leena och Jerry har cyklat flera gånger uppför de här serpentinerna. Jag tror inte att jag vill göra det just nu när det är så varmt.

Hela bergskedjan är täckt av de typiska spanska barrträden med sina långa barr som bevarar mycket vatten under lång tid. Korkekarna som klättrar uppför bergsåsarna ger kanske lite skugga om man vågar ta sig ner för sluttningarna men framförallt är de vackra att titta på.

Vi körde nästan ända upp till Los Reales. På den sista sträckan på 4,5 km var vägbana så smal och dålig att vi avstod från att köra längre. Vi stannade istället på en plats där fyra serpentinvägar möts och där det 2013 var målgång på den åttonde etappen av det spanska proffscykelloppet Vuelta a Espana.

En historisk plats för de spanska cykelentusiasterna alltså. Särskilt kul var det att se hyllningarna till cyklisterna som  fortfarande fanns kvar på asfalten. Den stora spanska stjärnan det året hette Luis Angel Mate Mardones.

Några kilometer före målet finns numera ett jättelikt monument uppsatt alldeles intill vägen föreställande två cyklister som kämpar sig uppför berget – detta till minne av just den här speciella bergsetappen.

När vi var på väg hem upptäckte vi något märkligt.

Vi trodde först att ett stort antal bruna stenar hade fallit ner på en avtagsväg på höger sida. När vi kom närmare upptäckte vi att det inte alls var stenar utan – getter. En jättelik flock av bergsgetter hade lagt sig för att sola i den över 30-gradiga hettan.

Långt bort i väster kunde man från den här platsen ana den karakteristiska Gibraltarklippan.

Och tittade man rakt åt söder så skulle man ha kunnat skönja Rifbergen i Marocko på andra sidan Medelhavet. Men idag skymdes sikten av det starka soldiset.

Det är underbart att få besöka dessa fantastiska platser bara några kilometer från Andalusiens badstränder. Många turister har inte en aning om vilken natur som finns i Andalusien. Men folk orkar inte ge sig upp i bergen. Man åker till Spanien för att sola, bada, ligga vid poolen, äta tapas och dricka Rioja-vin.

På det sättet går man miste om mycket.

Bakom kameran och vid protokollet: jag själv

Buenas noches!