Det känns mer eller mindre klart att Åsa Romson och förmodligen även Gustav Fridolin kommer att tvingas lämna sina poster,  både som språkrör i Miljöpartiet och som statsråd i regeringen. Detta bör ske redan i samband med MP:s kongress i slutet av maj.

 

Särskilt Åsa Romson har gjort bort sig så till den grad att hon idag är politisk omöjlig, särskilt som statsråd, vice statsminister och miljöminister. Hon har blivit statsminister Stefan Löfvens tyngsta sänke. Med Åsa Romson kvar i regeringen kommer Löfven aldrig att kunna återupprätta förtroendet för regeringen. Man vet ju aldrig när Romson gör bort sig nästa gång. Hon har uppenbarligen dåligt omdöme. Dåligt omdöme är en obotlig åkomma som sällan går särskilt bra att förena med en ministerpost.

 

 

Det andra MP-språkröret i regeringen, Gustav Fridolin, borde i och för sig kunna klara sig med ett nödrop men han har gjort så många märkliga uttalanden den senaste tiden att han inte är mäktig att klara en intern strid i miljöpartiet, än mindre i regeringen. Både Romson och Fridolin har under den här krisen visat prov på dåligt politiskt omdöme. När Fridolin inte tycktes reagera på att den nu snabbt avgångne miljöpartisten Yasir Khan vägrade att ta TV4:s reporter Ann Tiberg i hand därför att hon är kvinna, visade även Fridolin att hans politiska fingertoppskänslighet inte är av högsta magnitud.

 

Tiden verkar under alla omständigheter rinna ut för Åsa Romson. Det kan jag sätta en rejäl slant på. Mera osäkert är det alltså fortfarande för Gustav Fridolin. Men Romson och Fridolin har varit politiska parhästar i flera år och två parhästar bör man inte skilja åt. Tvingas Romson avgå så bör Fridolin gå samma väg.

 

 

Miljöpartiet är tack och lov inte tomt på duktiga politiker med gott politiskt omdöme. Den som både jag själv och många med mig ser som en närmast självklar efterträdare till Åsa Romson som språkrör är biståndsministern och f d EU-parlamentarikern Isabella Lövin. Hon är smart, har bra omdöme, behagligt sätt och är mycket kunnig i miljöfrågor. Jag sätter en slant på att hon blir ett av MP:s nästa språkrör.

 

Även Gustav Fridolin har betydligt mer kompetenta partivänner som flåsar honom i nacken. Carl Schlyter än en av dem och är enligt min mening den hetaste kandidaten som efterträdare till Fridolin. Carl Schlyter, 48, har gedigen en politisk erfarenhet. Han satt i Europaparlamentet mellan 2004 och 2014. Därefter är han riksdagsledamot och bl a ordförande i EU-nämnden.

 

Schlyter, född, uppväxt och bosatt i Danderyd är möjligen något för överklassig i sin framtoning för att vara en riktigt trovärdig miljöpartist. Men hans kunskaper går inte att ta ifrån honom, inte heller hans politiska erfarenhet. Han är som klippt och skuren för posten som miljöminister eller näringsminister. Någon mjukis är han inte, vilket är en god merit för en person som kandiderar till en statsrådspost.

 

Men Schlyter har en stark konkurrent som språkrör i den nye bostadsministern Per Bolund, som suttit som bitr. finansminister sedan valet och gjort ett mycket gediget arbete på den posten. Per Bolund kommer knappast att göra bort sig i första taget. Han var ju den som hastigt och lustigt tvingades ta över bostadsministerposten när Mehmet Kaplan hade gjort sig politiskt omöjlig.

 

Mina hetaste tips – och mina favoriter – som efterträdare till Romson-Fridolin är ändå Isabella Lövin och Carl Schlyter.

 

Den andra stora frågan är om miljöpartiet kan sitta kvar i regeringen eller om Stefan Löfven känner sig föranledd att göra en stor regeringsombildning och sparka ut miljöpartiet. Skandalen kring Mehmet Kaplan och de båda språkrörens klantighet har ju visat att MP:s regeringsduglighet inte är att lita på.

 

Det viktigaste för miljöpartiet är just nu i alla fall att språkrören byts ut och ersätts med två kunniga och trovärdiga politiker. Mina kandidater är som sagt Isabella Lövin och Carl Schlyter. Sedan får det bli Stefan Löfvens sak att ta ställning till om han vill regera ensam eller i fortsatt sällskap med ett något nyrenoverat och nyretuscherat miljöparti.