Häromveckan skrev jag här på min blogg att preliminära mätningar hade visat att Kebnekaises sydtopp i början av augusti i år var 10 centimeter högre än nordtoppen. Det innebar att sydtoppen i sommar återigen hade gått om nordtoppen som Sveriges högsta bergstopp.

Detta kan tyckas vara en oväsentlig detalj men det är det inte om man sätter denna detalj i samband med klimatfrågan och den globala uppvärmningen. 

Den 5 augusti förra året (2018) visade nämligen mätningar av höjden på Kebnekaises sydtopp respektive nordtopp att nordtoppen efter förra sommarens häftiga snösmältning hade gått om sydtoppen med 30 centimeter och att nordtoppen därmed var Sveriges högsta bergstopp.

När sydtoppens glaciärer ifjol sommar smälte så kraftigt att sydtoppen för första gången blev lägre än nordtoppen sågs detta som en direkt följd av de pågående klimatförändringarna. Saken är den att sydtoppens höjd varierar med temperaturen eftersom den övre delen av sydtoppen består av en 40 meter tjock glaciär medan hela nordtoppen består av fast berg och därför konstant mäter cirka 2096,8 meter över havet. Nordtoppen kan alltså inte smälta. Det kan däremot sydtoppen.

Varje sommar i början av augusti mäts höjden på sydtoppen av naturgeografer knutna till Stockholms universitet. Mätningarna utförs av Ninis Rosqvist, professor i geografi och föreståndare för forskningsstationen i Tarfala i Kebnekaisemassivet.

Efter de preliminära uppgifterna  om sydtoppens höjd i början av augusti i år och som jag redovisade i min blogg har inga officiella uppgifter kommit. Normalt mäts ju sydtoppen i början av augusti varje år när snösmältningen anses vara avslutat.

Men igår, torsdag, kom plötsligt nyheten. Då meddelade professor Rosqvist, att hon hade utfört en mätning av sydtoppen i början av september i år. Den mätningen visade att nordtoppen nu var 1,2 meter högre än sydtoppen och därmed Sveriges högsta bergstopp.

Jaså, tänkte jag. Men att nordtoppen var högre påstods ju redan i augusti förra året, när professor Rosqvist då gjorde sin årliga mätning av sydtoppen. Då framkom ju att sydtoppen under förra sommaren hade smält så mycket att den var 30 cm lägre än nordtoppen.

Men idag säger samma professor att fjolårets mätning inte stämde! Det var falsk alarm.

– Precisionen vid en av mätningarna i fjol var inte tillräckligt hög, så det resultatet är för osäkert, sa professor Ninis Rosqvist igår. I år var hon däremot  mer säker på att mätresultatet stämde och kunde därför slå fast att nordtoppen nu var 1,2 meter högre än sydtoppen.

Något mera förvirrande har jag sällan hört. Först gjordes en historisk mätning i början av augusti ifjol som visade att Sydtoppen var lägre än Nordtoppen. Den nyheter blev mycket uppmärksammad i media och betraktades som ett nytt bevis på den globala uppvärmningen, som nu alltså även hade nått Sveriges glaciärer.

Men ifjol fick vi  aldrig veta att den mätningen inte var korrekt eftersom det handlade om en felmätning. I över ett år har vi levt i tron att nordtoppen är Sveriges högsta bergstopp – på sommaren samtidigt som sydtoppen, som tidigare alltid har varit högre, nu sjunker i antal meter över havet.

Först de senaste dagarna har vi fått veta att nordtoppen nu är 1,2 meter högre än sydtoppen!

Det är viktigt att påpeka att årets mätning gjordes minst en månad senare än fjolårets mätning. Kebnekaises sydtopp har alltså i år haft ytterligare en månad på sig att smälta i sommarvärmen jämfört med förra året.

Det betyder att de naturgeografer som mäter Kebnekaises toppar uppenbarligen inte gör mätningarna vid samma tidpunkt varje år. Om man det ena året mäter höjden i början av augusti och året därpå i början av september så är det självklart att man får fram olika resultat. Ännu en del av glaciärisen hinner ju smälta under denna månad.

Årets resultat, som professor Rosqvist däremot är hundraprocentigt säker på, bekräftar alltså att sydtoppen smälter och faller i höjd. Hade mätningen gjorts i slutet av juli i år istället hade kanske resultatet sett annorlunda ut.

Det känns som att man inte kan lita på de här mätresultaten. Antingen används mätinstrument som är otillförlitliga eller också mäts bergstopparna vid olika tidpunkter på somrarna, vilket kan resultera att man helt enkelt jämför äpplen med päron.