Tidigt i morse röstade Sveriges riksdag med 200 röster mot och 116 röster för och 28 nedlagda (vänsterpartiet) ner Stefan Löfven som ny statsminister. Utgången av omröstningen blev ingen överraskning. Den var till och med så förutsägbar att Stefan Löfven själv valde att åka till EU:s toppmöte i Bryssel istället för att åse sitt eget nederlag vid med omröstningen i riksdagen.

Det betyder att vi idag är tillbaka på ruta 1 när det gäller arbetet med att hitta en ny regering. Det har nu gått 95 dagar sen valet och Sveriges ledande politiker har ännu inte klarat av att samla sig kring ett beslut om vem som ska leda en regering fram till nästa val.

Det betyder också att riksdagen nu har röstat ner två statsministerkandidater, dels Ulf Kristersson, dels Stefan Löfven. Grundlagen föreskriver att fyra statsministeromröstningar kan hållas i riksdagen innan ett extraval automatiskt löses ut som nästa steg.

Talmannen, som säkert är djupt besviken över partiernas oförmåga att enas kring en statsminister, meddelade idag att ett extraval nu på ett dramatiskt sätt har ryckt närmare. Han meddelade också att han idag har tagit kontakt med Valmyndigheten för att diskutera ett tänkbart datum för ett extraval. Sannolikt kommer ett extraval att kunna hållas söndagen den 26 maj 2019, alltså på samma dag som svenska folket röstar i valet till Europaparlamentet.

Extravalet kommer enbart att handla om ett riksdagsval, inte ett nytt val till kommuner och landsting.

Naturligtvis vill talmannen helst se att Sverige inte behöver gå till ett extraval. Istället borde riksdagen innan dess ha kunnat enas om en statsminister. Orsaken till att talmannen lyfte frågan om ett extraval redan idag är naturligtvis att han vill skrämma upp partierna och därmed tvinga fram en lösning på den politiska kris som lamslagit Sverige sen valet i september.

Men det finns partier som i gärna skulle se att det blev ett extraval. Det handlar framförallt om Sverigedemokraterna som under höstens politiska schabbel har gått starkt fram i väljaropinionen. Ikväll publicerade Svenska Dagbladet en färsk opinionsmätning i samarbete med Sifo som visar att SD har gått fram med 0.7 procentenhet sen mätningen i november, från 19.3 till 20 procent.

(Siffrorna inom parentes visar väljarbarometern för november 2018.)

Detsamma gäller Socialdemokraterna, som också har ökat med 0.7 procentenhet, frän 29 procent i november till 29.7 procent idag. Ett annat parti som har ökat den senaste månaden är moderaterna (från 18.1 till 19 procent av väljarsympatierna). Ulf Kristersson har alltså tjänat och inte förlorat på den borgerliga oenighet som så öppet har manifesterat sig, inte minst med centerledaren Annie Lööfs benägna medverkan.

Däremot är läget för centern katastrofalt. Annie Lööfs hårdföra kampanjer i regeringsarbetet har berövat henne 1.3 procent av väljarstödet. I november hade centern 9 procent av väljarna bakom sig men noterar idag bara 7.7%.

Liberalerna och Jan Björklund går också kraftigt tillbaka, från 4.9 till 4 procent. Det betyder att liberalerna nu balanserar på fyraprocentsspärren till riksdagen.

Själv ser jag det som helt uteslutet att ett extraval kommer att hållas. Framförallt beror det på de etablerade partiernas skräck inför hotet att se Sverigedemokraterna öka sina mandat i riksdagen. Även om moderaterna verkar gå framåt något så ser situationen för centern och folkpartiet miserabel ut just nu. Inget av dessa partier vill ens tänka tanken på ett extraval, i synnerhet som liberalerna riskerar att åka ur riksdagen och för överskådlig tid äventyra en borgerlig alliansregering.

Vad som händer i nästa vecka är sannolikt att talmannen än en gång ger Ulf Kristersson i uppdrag att försöka bilda regering. I det läget blir det sannolikt omöjligt för Annie Lööf och Jan Björklund att än en gång rösta ner Ulf Kristersson. Det rimliga blir istället att centern och liberalerna lägger ner sina röster i samband med omröstningen. Gör SD likadant – eller röstar ja till Kristersson – ja då har Sverige en borgerlig regering på plats.

Samtidigt får Stefan Löfven dra sig tillbaka, gå i opposition och slicka sina sår.