Skid-VM i Falun är slut. Det känns som om något mycket stort och viktigt har tagits ifrån mig. Nu har livet ingen
mening längre när jag inte kan sätta mig ner i TV-soffan och njuta av de svenska längdåkarnas prestationer. Allt känns tomt och mörkt. Den sjukdom jag har drabbats av har beteckningen PWCD. Det står för Post World
Championship Depression, ett depressionstillstånd som är obotligt fram till nästa VM, som går i Finland 2017.
Frågan är om jag överlever en så lång väntan.

Beteckningen PWCD och själva sjukdomen har jag hittat på själv men den ger en mycket god bild av mitt sinnestillstånd just nu.

Samtidigt vet jag att min sjukdomsbild hade varit ännu värre om Johan Ohlsson idag hade vunnit guldet på 5-milen. Nu blev det bara en bronsmedalj så saknaden känns inte lika stor. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över Petter Northug. Trots att Johan Ohlsson styrkemässigt förmodligen är världens bäste skidåkare just nu – så lik förbannat tog sig Northug upp från sisådär tjugonde plats till första. Han är omöjlig, oslagbar och har världens genom tiderna bästa spurt.

Överhuvudtaget var det en mycket märklig femmil vi fick se idag. När jag var liten talade man alltid om att "gå på skidor", inte "åka skidor", men just idag var uttrycket "gå på skidor" helt adekvat om man ska beskriva herrarnas lopp. En del åkare stod till och med helt still. Någon åkning att tala om handlade det alltså inte om. Att något var totalt fel med femmilen var också att tjecken Lukas Bauer tog silvermedaljen före Johan Ohlsson,
Lukas Bauer som inte har presterat någonting på fem år! Han måste ha haft trollvalla under skidorna, sen
han bytte skidor när det bara var 5 km kvar.

Jaja, nu önskar jag bara att Johan Ohlsson omprövar sitt beslut att sluta tävla på skidor. Vi behöver dig Johan!
Sluta inte! Du är ju bäst – även om Petter Northugs spurtexplosion förstörde dagen för dig.

…Och så några rader om Melodifestivalen. Var det rätt låt som vann? brukar man ju fråga. Jag svarar då så här: Det var helt OK att Måns Zelmerlöw gick direkt till Globen men det var inte rätt att fantastiska Caroline Wennergren och hennes otroligt vackra låt "Black Swan" slogs ut direkt. Hennes låt var den absolut bästa, bättre än Zelmerlöws, även om han är en storartad scenartist och aldrig gör något dåligt.

Wennergren var till och med så bra att hon enligt min mening borde ha fått representera Sverige i Wien om några månader. Livet är inte rättvist. Men du har en stor fan i mig, Caroline.

Till sist: Sanna Nielsen är en fantastisk programledare, den bästa i Melodifestivalen någonsin. Så förstör TV-produktionen henne heller inte med konstiga tillgjorda kläder. Hon är rak, vacker och enkelt och smakfullt klädd. Och har en otrolig utstrålning. Sen älskar jag Filippa Bark, så ni vet det. Det kan ju vara avgörande för om ni vill fortsätta att läsa mina bloggar eller ej.

Det var allt för idag. Återkommer när min PWCD-depression gått över. Kanske blir det redan i morgon, vem vet. I alla fall inte senare än 2017. Sedan tröstar jag mig med att skidskytte-VM startar redan nu på torsdag och då kan jag se fram emot ännu två veckor av härlig skidåkning.