Så hände det till slut det som Sverige i huvudsak har varit förskonat ifrån, nämligen en skolmassaker. Det skedde igår i Trollhättan, när den 21-årige Anton Lundin Pettersson promenerade in på en skola i området Kronogården och med ett samurajsvärd högg ner två vuxna lärare och två grundskoleelever. Både Expressen och Aftonbladet namngav igår kväll mördaren. Jag avstod då men namnger honom idag eftersom han är identifierad.

Polisen har kallat gårdagens mord "den värsta händelsen i svensk polishistoria". Kanske kan man säga så, även om både morden på Olof Palme och Anna Lindh konkurrerar om den benämningen. Oavsett detta är det som hände i Trollhättan idag en oerhörd tragedi, ett verk av en galning och ett kallblodigt vansinnesdåd utan mening. Många barn i skolan Kronan kommer för resten av sina liv att bära med sig bilderna av hur de såg hur 21-åringen sticka sitt samurajsvärd i deras lärares och skolkamraters kroppar, blodet i skolsalarna och i korridorerna och polisens pistolskott mot mördar.

Hittills har tre människor dött av Anton Lundin Petterssons vansinniga framfart, dels den lärare som dog omedelbart på skolan, en allvarligt skadad 17-årig elev på skolan, som avled under operationen och så mördaren själv, som också dog på operationsbordet igår av de skador han ådrog sig efter polisens skott mot hans mage, när han själv var på väg att attackera polisen med sitt samurajsvärd.

Hade polisen inte varit så snabb på plats (de kom redan 5 minuter efter larmet) hade 21-åringen sannolikt kunnat döda ännu fler barn och lärare. Risken är då att den 21-årige trollhättebon hade kunnat bli Sveriges svar på Anders Behring Breivik. Men han var på god väg.

Det finns också en hel del likheter mellan 21-åringen i Trollhättan och Breivik. 21-åringen, som normalt tydligen aldrig gjorde något väsen av sig, var uppenbarligen starkt flyktingfientlig med extrema högersympatier.
Att han valde sin mordplats på en skola där det huvudsakligen går barn från invandrarfamiljer är därför ingen tillfällighet. Alla han mördade eller sårade hade invandrarbakgrund. Polisen betecknar idag brottet som ett hatbrott.

Hans maskering med mörka kläder och en stålhjälm som påminner om en nazisoldat i en skyttegrav från andra världskriget visar också hans likheter med Breivik. Denne "maskerade" sig visserligen i en fejkad polisuniform men ändå…

21-åringens val av mordvapen, ett samurajsvärd och ett antal samurajknivar, visar också på att han ville utmärka sig som ritualmördare. Det negativa med att han nu avled på operationsbordet är dels att han aldrig behöver avtjäna det straff han förtjänat, dels att polisen kanske aldrig får veta det verkliga motivet bakom illdåden. En del står säkert att hitta i 21-åringens dator och andra ägodelar, bl a hans bil, men polisen får aldrig höra honom med egna ord berätta om varför han mördade oskyldiga och för honom helt obekanta unga människor.

Vad gör Sverige när sorgen efter det här fruktansvärda illdådet har lagt sig? Ja, förmodligen ingenting. Allt kommer för samhället i sin helhet att återgå till det normala. Däremot anser jag att det nu är dags att ställa frågan hur det kan vara möjligt för vem som helst att gå in på vilken skola som helst i Sverige och skjuta ner eller knivskära vilket barn som helst? Varje svensk skola är öppen. Vem som helst kan då in där, oavsett om han eller hon har koppling till skolan. Det svenska samhällets viktigaste institutioner står idag vidöppna för den som vill gå in och mörda eller skada.

Detsamma gäller våra sjukhus. Vem som helst kan gå in på ett sjukhus, ta hissen upp till en viss avdelning, gå in på avdelningen utan att väcka någon särskild uppmärksamhet och döda eller skada patienter och personal. Detta är möjligt tack vare den omhuldade svenska öppenheten.

Det går inte längre. Det kan inte vara rimligt att vem som helst har tillträde till platser där människor ska kunna känna sig trygga och omhändertagna. Det är något som är fel. Eller rättare sagt: det var en god tanke en gång när samhället inte var lika hårt som idag men nu är samhället betydligt otryggare.

Det är tragiskt att behöva säga det men jag tycker att alla som vill ha tillträde till en skola, ett sjukhus, försäkringskassan eller ett socialkontor, bara kunna få det om han/hon kan legitimera sig eller vara utrustad med passerkort som ger dem tillträde till platsen. Varje arbetsplats med självaktning har idag starka säkerhetsanordningar för att förhindra att "fel" personer kommer in. Skolan är en arbetsplats. Eleverna och lärarna ska kunna känna sig trygga. Sjukhuset är en arbetsplats, där patienter och personal också ska ha rätt att känna sig trygga.

Sverige är inte tryggt längre. Därför måste säkerheten skärpas – överallt. Vi kan inte alltid skydda oss mot galningar som Anton Lundin Pettersson i Trollhättan men vi kan få ett bättre skydd – om vi vill.

Detta är en omarbetad version av gårdagens blogg.