Huvudämnet för det här blogginlägget är mitt försvar för den norska skidstjärnan Therese Johaug. Men först måste jag säga några ord om skid-VM i Seefeld och vad de svenska åkarna hittills har presterat. Det handlar ju både om vin och vatten.

En oförglömlig höjdpunkt upplevde vi svenska skidälskare idag när fantastiska duon Maja Dahlqvist och Stina Nilsson på ett övertygande sätt vann guld i sprintstafetten i Seefeld. Då förpassade sista sträckans Maja Dahlqvist Slovenien till silverplatsen och Norge till bronsplatsen. Det senare var i sig en gigantisk sensation. Det är inte ofta som Norges sprintsstjärna Maiken Kaspersen Falla blir sämre än etta, än mindre trea.

Dagens svenska succé visar än en gång att Sverige har världens bästa kvinnliga sprintskidåkare. Även om de svenska tjejerna inte på något sätt var överlägsnat så visade Maja Dahlqvist att hon kan spurta ifrån vem som helst, till och med Norges bästa sprintstjärnor.

När herrarna körde sin sprinttävling en halvtimma senare blev det bara en fjärdeplats för de svenska deltagarna. Calle Halfvarsson, som körde slutsträckan, halkade efter strax före mål och blev slagen av tre åkare. Det visade att Halfvarsson inte är någon pålitlig sprintkung. Hans taktiska sinnelag i sprintgenren är långtifrån vad den borde vara.

Calles partner i sprintstafetten var Oskar Svensson. Svensson har nästan inte visat någon skidform alls under hela vintern och jag har till och med haft anledning att ifrågasätta att han alls blev uttagen till VM. Men nu tycks formen ha hunnit ifatt Oskar Svensson. Han gjorde allt rätt på sina sträckor i dagens sprintstafett. Han visade på ett glänsande sätt upp både sin goda fysiska form och sin beundransvärda taktiska känsla i sprintgrenarna. Men Calle Halfvarsson förvaltade inte det goda upplägg som Oskar Svensson hade gett honom idag.

Under gårdagens skiathlontävling över 15 km visade Charlotte Kalla att hennes åkform fortfarande är svag. Hon tvingades släppa när Therese Johaug och två andra norskor redan några kilometer efter start höjde farten en aning. Damernas skiathlontävling var avgjord redan efter två kilometer. Kalla kämpade för att fånga in de bortflyende norskorna men hennes ansträngningar var förgäves. Hon slutade som sexa, något som hon naturligtvis var mycket missnöjd med.

Däremot visade 19-åriga junioren Frida Karlsson att hon är en blivande världsstjärna i längdåkning. Hon slet sig loss från Charlotte Kalla och tog sig fram till en femteplats i loppet. En lysande uppvisning som än en gång bekräftar den starka återväxten på damsidan i den svenska längdskidsporten.

De svenska herrarna fortsätter sin kräftgång. Bäste svensk i lördagens skiathlonlopp var Jens Burman som kom på tionde plats. Det var Burmans bästa placering den här säsongen men i övrigt ingenting att skriva hem om.

Om jag ska blicka framåt mot fortsättningen av VM så finns det anledning att vara ganska optimistisk, men bara när det gäller de svenska tjejerna. På tisdag  kör tjejerna 10 km klassiskt. Då kommer urstarka Ebba Andersson att ställa upp tillsammans med Frida Karlsson, Charlotte Kalla och kanske Stina Nilsson. Min gissning är att Sverige tar en medalj då men jag tror inte att det är Charlotte Kalla som tar den utan Frida Karlsson eller Ebba Andersson.

På torsdag kör damerna stafett. Ser man på styrkan hos de olika landslagen så är det ingen  dålig gissning att Norge tar hem guldet. Sverige tar silvret och Ryssland bronset – men det är fortfarande bara en gissning. Norge med Therese Johaug, Ingvild Flugstad Östberg och Astrid Jacobsen kommer inte att ta stryk av någon. Även Sverige har ett starkt lopp. Jag tror att det blir Frida Karlsson, Ebba Andersson, Charlotte Kalla och Stina Nilsson som får representera Sverige på stafetten. Det är ett silverlag eftersom jag inte ser någon chans att de skulle kunna slå norskorna..

När Therese Johaug ställer upp på ett lopp är det alltid hon som vinner. Det kommer att vara så på det här VM:et också. Ingen kan slå henne. Hon slog igår duktiga tvåan Ingvild Flugstad Östberg (ledare av världscupen) med 58 sekunder, lördag. Det visar hennes överlägsenhet.

Johaug är världens genom tiderna största kvinnliga skidåkare. Hon är ett fenomen och hon är det inte på grund av doping utan på grund av mångårig hård träning och en kroppskonstitution som lämpar sig för längdskidåkning. Hennes lätta kropp gör att hon flyger fram över spåren. Hon är bara 162 cm lång  och väger inte mer än 46 kg. Det ska jämföras med Charlotte Kalla. Hon är lika lång som Johaug men väger 59 kg, alltså 13 kg mer. Att bära på ytterligare 13 kg i varje uppförsbacke skördar sin tribut.

Therese Johaug har avtjänat sitt dopingstraff som bestod i att hon tvingades avstå från två tävlingssäsonger. Hon missade därmed både ett VM (i Lathis 2017) och ett OS (i Sydkorea 2018). Under tiden har hon fortsatt att träna i lugn och ro. Hon har fortsatt att bygga upp sin kropp till att kunna utföra de prestationer hon gör idag.

Sportjournalister och andra idrottskommentorer fortsätter att håna och förlöjliga Therese Johaug. Hennes dopingbrott blir aldrig glömt och förlåtet. Igår sa till exempel förre svenske stavhopparen och friidrottskommentatorn på Radiosporten Miro Zalar att Therese Johaug borde stängas av från allt tävlande för resten av sitt liv.

Det var en dum och orättvis kommentar. Johaug begick ett mycket allvarligt misstag när hon smetade på sig den anabola steroid-salvan Clostebol mot sina munsår. Hon har betalat priset för detta brott. Hon borde vara fri idag – men det är hon inte. Ständigt ifrågasätts hon. En gång dopad alltid dopad. Hon kommer att få bära bördan av sitt dopingbrott under resten av sitt liv. Hon kommer att fortsätta att vinna och hon kommer att fortsätta att bli ifrågasatt.

Jag tror inte för ett ögonblick att Therese Johaug är dopad idag. Orsaken till att hon presterar på toppnivå tävling efter tävling är att hon är en talang av stora mått. Hon är starkare än alla andra skidtjejer och hon har en kropp och ett hjärta så starka att de lätt kan transportera henne uppför backarna. Hon är också vältränad.

Jag tycker att folk borde sluta trakassera Therese Johaug för hennes dopingförseelse. Ge henne chansen att visa hur bra hon är. Ifrågasätt henne inte varje gång hon vinner genom att påstå att hon ständigt är dopad. Det är hon inte. Hon är helt enkelt så här stark av naturen.

Istället borde ni sportjournalister och andra förståsigpåare kritisera de svenska skidåkarna (läs: herrarna) för deras usla prestationer och Svenska Skidförbundet för deras oförmåga att vaska fram duktiga manliga skidåkare. Jag tror inte att alla norska skidåkare – manliga som kvinnliga – är dopade bara därför att de är framgångsrika och vinner. Jag tror att de lägger ner så oerhört mycket mer arbete och fantasi på sin träning än t ex de svenska skidåkarna.

Den som ständigt jagar Therese Johaug med blåslampa och ständigt ifrågasätter om hon är ren från doping borde i så fall lika gärna ställa samma frågor till de svenska framgångsrika skidtjejerna. Varför är det aldrig någon sportjournalist som hävdar att Stina Nilsson eller Maja Dahlqvist eller fördensskull Charlotte Kalla skull dopade?

Jag tror att Johaug är ren. Jag vet inte om hon tar astmamedicin. Det kanske hon gör. Men problemet med missbruk av astmamedicin är större än Therese Johaug. Det tror jag håller på att bli ett universellt problem i hela skidvärlden, ett problem som naturligtvis måste förkastas och bekämpas.