”Men inte bara det”, fortsätter hon. ”De erfarenheter som vi som kvinnor får genom våra och våra systrars liv, det betyder något för att se och forma politiken på ett annat sätt än vad män gör. Inte nödvändigtvis ett bättre sätt. Men annorlunda.”

Sahlin menar att det faktiskt är en kompetens i sig att vara kvinna och bära med sig de erfarenheter som kvinnor har och som kvinnor ska vara stolta över. Sedan räknar hon upp ett antal skäl till att just kvinnor är bättre lämpade att bli politiska ledare än män:

”Alla erfarenheter som kvinnor har, som mammor, som döttrar, som kvinnliga företagare, som utsatta för våld, som offer för sexuellt hat, som slöjtvingade, och alla andra förtryck som alla vi kvinnor känner igen – det är i sig ett skäl till att kvinnor måste ses i den högsta maktens positioner. I alla länder.”

Detta är naturligtvis kvalificerat nonsens. Att kvinnor utsätts för sexuellt hat är inte någon större merit för en kvinna än att vara välutbildad, påläst, kunnig och handlingskraftig. Jag blir så trött på detta ständiga tjat om att kvinnor skulle bli bättre politiker bara därför att de är kvinnor och kanske har blivit förtryckta eller blivit utsatta för våld.

Istället måste kvinnornas faktiska kompetens framhållas, för det är deras kompetens som gör dem bäst skickade att leda ett politiskt parti eller till och med ett land, inte deras privata relationer till män.

Det finns inget som säger att män skulle ha mer av dessa viktiga egenskaper än kvinnor. Det handlar om personliga egenskaper som inte på något sätt är bundna till könet. När Mona Sahlin hävdar att kvinnors särskilda erfarenheter är viktiga att ta hänsyn till när man väljer en partiledare så är det en överdrift. Kvinnliga erfarenheter är viktiga. Men även mäns erfarenheter är viktiga. Mäns våld mot män är också en viktig politisk fråga.

När man läser om Mona Sahlins krav på en partiledare så slås man av hur lite hon själv representerade av alla dessa förträffliga egenskaper. Hon var en politiker som fick många fler chanser än någon annan kvinnlig politiker. Men hon förvaltade sitt pund dåligt. Hon begick den ena omdömeslösheten efter den andra. Hon tvingades ta politisk time out sen hon hade avslöjats med att använda regeringens betalkort till sina privata utgifter.

Magdalena Andersson har nästan ingenting av Mona Sahlins karisma och förmåga att tjusa och förtrolla till och med sina politiska motståndare. Men jag tror att Magdalena Andersson, om hon blir vald, kommer att bli en av socialdemokratins skickligaste partiledare alla kategorier.

Men det kommer inte att bero att hon är kvinna utan på att hon besitter en sällan skådad kompetens.