Han kom. Han såg. Han segrade.

Nej, det är inte Julius Caesar jag talar om utan om Nils van der Poel, Sveriges i särklass största guldhopp under de pågående olympiska spelen i Kina. Den 25-årige träningsnarkomanen från Trollhättan levererade med besked – men han gjorde det inte utan ansträngning och spänning. För när det var tre varv kvar av 5000-metersloppet låg van der Poel faktiskt en sekund efter den då ledande holländaren Patrick Roest.

Men det var då som Nils van der Poel satte in den stora stöten och tog hem det olympiska guldet med 47 hundradels sekunders marginal samtidigt som han slog dagens andra olympiska skridskorekord inom loppet av en och en halv timma.  Det var kanske inte meningen att van der Poel skulle hålla tittarna på sträckbänken in i det sista men så blev det och rysaren och glädjen blev desto större.

Dagens guldmedalj – den andra på två dagar för Sverige – är den första olympiska guldmedaljen på skridskor på 34 år. Det var vid OS i Calgary i Kanada 1988 som Tomas Gustafsson senast tog ett OS-guld på 5000 meter skridsko.

Redan vid OS i Sarajevo 1984 vann Tomas Gustafson Sveriges första OS-guld på 5000 meter. Men fyra år senare, i Calgary alltså, satte han pricken över i:et. Efter rett fantastiskt slutvarv vann Tomas Gustafson OS-guldet i Calgary på tiden 6.44.63, en segermarginal med 35 hundradelar.

Vid sanna OS tog Tomas Gustafson även hem guldmedaljen på 10000 meter genom att utklassa sina konkurrenter och dessutom passa på att sätta världsrekord.

Med sina två OS-guld i Calgary 1988 och ett OS-guld och ett OS-silver i Sarajevo 1984 skrev Tomas in sig i den svenska OS-historien som en av de största olympierna genom tiderna.

Det var alltså så mycket som 34 år sen som Sverige genom Tomas Gustafson vann den senaste olympiska guldmedaljen på 5000 meter skridskor. Idag upprepade Nils van der Poel den bragden. Och det kan bli ännu ett OS-guld för van der Poel när 10000 meter ska avgöras nu på fredag. Här betraktas hans segerchanser som kanske ännu större än på 5000 meter.

Det är både fascinerande och beklagligt att Sveriges största OS-framgångar i Peking 2022 skördas i en idrottsgren som för svenskt vidkommande nästan dog ut efter Tomas Gustafsons fenomenala framgångar på 80-talet. Sverige hade ju tidigare en lång och imponerande skridskotradition särskilt på 60-talet och i början av 70-talet.

Länge såg det ut som om en annan svensk skridskostjärna var under uppsegling efter Tomas Gustafson, nämligen Johan Röjler från Örebro. Röjler hann bli en framgångsrik skrinnare och som bäst rankad som sexa i världen. Han hann delta i tre olympiska spel, varav det sista i Vancouver 2010. Därefter satte hans hjärtproblem stopp för den lovande karriären. Röjler drabbades av förmaksflimmer flera gånger i veckan, särskilt i samband med högintensiv träning. Han tvingades till slut genomgå två hjärtoperationer.

Även om  hjärtproblemen satte stopp för en lovande skridskokarriär så har Johan Röjler under de senaste åren haft ett uppdrag som har varit väl så viktigt. Han har varit tränare och stöttepelare åt ingen mindre än Nils van der Poel och är därmed en av personerna bakom van der Poels enorma framgångar.

OS i Peking kan bli Nils van der Poels sista OS. Han har själv antytt att han nog inte mäktar med att göra en liknande hårdsatsning inför nästa olympiska spel som han har gjort inför årets OS. Han har visserligen ord om sig att vara den idrottsman som späkar sig mest av alla, inte bara på skridskorna utan framförallt på cykel och löpning men ibland finns det gränser.

Eftersom van der Poel även verkar vara en talangfull cyklist så tycker jag att Nils van der Poel efter Peking-OS ska byta idrottsgren och ägna sig åt cykelsporten på allvar. Jag lovar att han att kommer att erbjudas det ena feta proffskontraktet efter det andra från världens främsta proffscykelstall. Nils är bara 25 år. Han klarar av minst tio år till av hård träning. Han har redan lagt en gedigen grund för en framgångsrik cykelkarriär – om han vill, förstås.

Svensk cykelsport behöver i vilket fall som helst en ny klart lysande stjärna. Det är tunnsått med sådana inom svensk cykel idag. Kanske skulle denna stjärna kunna heta Nils van der Poel.

Till sist vill jag harangera en annan svensk OS-framgång idag, dock inte av samma kaliber som van der Poels. Det gäller längdåkaren William Poromaa. I dagens tuffa 30 km långa skiathlonlopp för herrar kom William Poromaa på sjätte plats, bara slagen av två ryssar, en finländare och två norrmän. Det var en utmärkt prestation, som dessutom visar att Sverige på herrsidan i varje fall har  e n   åkare av yppersta världsklass. Bakom Poromaa är det dessvärre tomt och tyst när det gäller åkare från Sverige..

Näst bäste svensk idag blev Jens Burman på en 24:e plats, 5.33 minuter efter segrande ryssen Alexander Bolsjunov.  Calle Halfvarsson blev 30:e man, 6.46 efter segraren medan OS-debutanten Leo Johansson fick nöja sig med en 37:e plats slagen med 8 minuter och 49 sekunder av den fenomenale Bolsjunov.

William Poromaa var det enda ljuset i ett i övrigt kompakt svenskt skidmörker. Men Poromaa har satsat hårt inför årets säsong. Detta har uppenbarligen gett utdelning. Kanske ska svenska skidåkare sluta med att kalla sig övertränade när det börjar gå lite för långsamt i spåren. Jag tror snarare att de är undertränade.