Det har det senaste dygnet hänt mycket dramatiska saker här hemma hos oss i Tungelsta. Igår kväll försvann Sigrid. Hon kom inte hem trots att vi ropade på henne långt in på sena natten. Det är mycket ovanligt att Sigrid är ute på nätterna. Hos oss råder det ”utegångsförbud” för katter efter 21.30 på kvällarna. Det brukar Sigrid respektera.
Men inte igår kväll. Bosse var uppe flera gånger i natt och ropade på henne. Förgäves. Hon fanns bara inte.
Så i morse vid halv åttatiden när Bosse gick de 68 meterna till sitt byggjobb hörde han plötsligt hur det jamade någonstans i närheten. Han kunde först inte lokalisera varifrån jamandet kom. Däremot kände han igen Sigrids röst.
Efter en stund upptäckte han henne: Hon satt i en grenklyka 26 meter högst upp i en smal och vinglig tall i skogen. Bosse ropade och lockade. Sigrid svarade men hon vågade inte ta sig ner. Hela stammen var alldeles bar – inte en enda gren för henne att hålla sig i. Hon vågade inte klättra ner baklänges längs stammen när det var så långt till marken.
Klicka på pilen på videon!
Bosse ropade på mig. Jag störtade ut och började locka men utan resultat. Vad skulle vi göra? Hur skulle vi få ner henne? Fälla tallen som inte stod på vår tomt? Nej, det skulle inte gå? Ringa efter brandkåren? Kanske, men enligt Bosse kostar det 30 000 kronor att anlita brandkåren för den här sortens tjänster. Det var alltså uteslutet. Det måste finnas andra alternativ. En av våra grannar är s k arborist, d v s yrkesspecialiserad trädfällare. Han skulle nog kunna hjälpa oss att få ner Sigrid.
Klockan 10 i morse gick jag bort till Sigrids tall utrustad med min mobilkamera. Under mer än en halvtimma lockade jag på henne, uppmuntrade henne, lockade igen, ropade, ja gjorde allt för att hon skulle våga anträda den farliga resan nedför tallstammen.
Så småningom bestämde hon sig. Försiktigt började hon förflytta sig nedåt, långsamt, långsamt och med stor tvekan.
Här kommer hon!!! Klicka på videon!
Några minuter över halv elva i förmiddags landade hon på marken nedanför tallen. Sigrid var räddad. Min dramatiska räddningsoperation hade lyckats!
Bosse och jag misstänker att Sigrid hade suttit uppe i talltoppen ända sen igår kväll tisdag, alltså i minst sexton timmar. Hon måste ha blivit uppskrämd dit av ett djur, kanske en räv. Det finns åtskilliga rävar i vår skog. En varg? Inte sannolikt. Ett lodjur? Kanske för det finns lodjur här i Tungelsta men mest lutar det åt att det var en räv.
Tyvärr kan hon inte berätta vad som utspelade sig under dessa för henne dramatiska timmar. Nu när detta skriva på onsdag kväll är hon väldigt trött och fortfarande chockad. Ikväll får hon inte gå ut.
OBS: Jag ska försöka snygga till och redigera videoklippen senare.