"Frihet från arbete" är en företeelse som poppar upp med jämna mellanrum. Ofta uppstår den efter långa perioder av hög arbetslöshet i samhället. "Arbetsfrihet" är en slags förskönande omskrivning av arbetslöshet – eller snarare ett sätt att legitimera att man inte jobbar. För en del år sen uppstod en proteströrelse i Danmark mot lönearbetet. Hjärnorna bakom denna var inte nödvändigtvis personer som tvingats in i arbetslöshet utan som själva frivilligt valt arbetsfriheten. Man ska helt enkelt ha rätt att inte arbeta. Samhället ska inte hålla på med en massa stödåtgärder för att skaffa arbetslösa jobb, jobb som ändå bara är meningslösa. Arbetslöshet som begrepp borde därför avskaffas och ersättas av det betydligt vackrare klingande ordet "arbetsfrihet". Så lät det från Danmark för kanske tio år sen.
Nu verkar arbetsfrihetsvågen ha nått Sverige. Idag läste jag med stor behållning en artikel i Dagens Nyheter om den nya anti-arbetslinjen. Alltfler tycker att det inte alls är omoraliskt att inte jobba. Varför ska man jobba? Varför hålla på och tjata på hur viktigt det är med tillväxt? Stoppa ekorrhjulet och hoppa av. Gör ingenting. Livet blir så mycket bättre då. Lev livet! Res! Ha det kul!
Hmm, tänker jag. Det låter ju fantastiskt. Jag själv som alltid har haft Martin Luther sittande på min högra skuldra och sett till att jag alltid arbetat och producerat, jag kanske har tänkt fel hela tiden?
Det finns en imponerande ologiskhet i hela diskussionen om anti-arbete. Vem ska försörja en? Ingen av de arbetsfientliga säger ett ord om hur man ska klara dagen, hur man ska få pengar till mat och hyra, kläder till barnen, resor, bensin till bilen, avbetalningen på huset …? Undrar man så får man svaret: Äsch, sluta med det där konsumtionstänkandet. Det går bra att leva gott utan att arbeta. Konsumismen är en cancer på samhällskroppen.
Jaha, tänker jag, men någonstans måste det väl finnas någon som betalar? Alla människor kan ju inte gå omkring och vara lediga och njuta av livet utan att någon annan pröjsar? Vilka är det då? Jo, det är förstås alla vi lutheraner som ägnar hela våra liv åt arbete – just för att några stycken latmaskar föredrar att vara arbetsfria.
Tungelsta den 15 juni 2014 kl. 21.l0