Intervjun i SVT:s Agenda i söndags kväll med statsminister Stefan Löfven kastade ett helt nytt och dramatiskt ljus över gängkriminaliteten i Sverige. Stefan Löfven försökte i intervjun blanda bort korten genom att hänvisa till segregation och utanförskap som den viktigaste förklaringen till att invandrare är överrepresenterade bland de gängkriminella. Detta har Löfven fått kritik för varje dag sedan dess.

Trots kritiken mot Löfven för hans oförmåga – eller ovilja – att erkänna att invandrare i mångt och mycket är överrepresenterade bland de grovt kriminella tror jag ändå inte att vi kommer att få uppleva någon större öppenhet och rättframhet i den här frågan i fortsättningen. Det beror på att Stefan Löfven inte kommer att möta någon opposition i den här frågan bland de andra riksdagspartierna – helt enkelt därför att alla partier i riksdagen förutom Sverigedemokraterna delar ansvaret för att tystnadskulturen har tillåtits råda i denna fråga under så lång tid.

Liksom i många andra länder i Europa har det i Sverige varit tabu att tala om kriminaliteten bland invandrare. Det har funnits en rädsla för att peka ut en enskild grupp som mera kriminell än en annan. Skälet har varit att detta bara skulle spela högerextremister och rasister i händerna. Och det vill ju ingen. Bättre då att tumma lite på sanningen.

De borgerliga partierna har i princip varit lika positiva till invandring och flyktingmottagning som socialdemokraterna. Inget parti har heller velat hamna i knät på Sverigedemokraterna i denna laddade fråga. Man har valt tystnaden och hoppats att polisen ska klara av att sätta dit gängbrottslingarna så att problemet löser sig självt.

Ändå känns det lite grand som om Sverige har blivit något öppnare och något mindre fördomsfullt efter de senaste dagarnas debatt. Kanske inser många att det inte går att definiera bort ett allvarligt socialt problem genom att vägra tala om det.

Min egen iakttagelse är att det under de senaste två åren har varit något lättare att tala öppet om var problemen sitter. De ständiga skjutningarna, de brutala och iskalla morden, de livsfarliga sprängningarna, som alla har sitt ursprung i de gängkriminellas kamp om makten över narkotikan i vissa bostadsområden, har gjort att vi helt enkelt har tvingats prata öppet om var problemet sitter och vilka grupper som är upphovsmän till den grova och brutala brottsligheten. De flesta erkänner idag att det är invandrarkillar som står för den ojämförligt största delen av skjutningarna och sprängningarna. Det leder ingen vart att förneka detta.

Ett viktigt argument för öppenhet är att man måste börja med att definiera ett problem innan problemet kan lösas. Blundar samhället för vissa samband så försämrar samhället också sina möjligheter att sätta in rätt insatser, i det här fallet mot de grovt kriminella.

Samtidigt hände det för cirka två och ett halvt år sen något i Sverige som jag tror blev en ögonöppnare för många och som gjorde det mindre tabubelagt att tala om sambandet mellan vissa invandrargrupper och grov kriminalitet.

Det var ingen mindre än kriminologiprofessorn Leif GW Persson som blev denne ögonöppnare. Så här det gick till:

Det började i februari 2017 med Peter Springare som då arbetade som förundersökningsledare vid polisen i Örebro. Han hade bestämt sig för att skriva ett inlägg på sin Facebook-sida och berätta hur hans arbetsdagar som förundersökningsledare såg ut. Han hade tröttnat på att förtiga det han betraktade som sanningen. Så här skrev Springare på Facebook:

”Detta har jag hanterat måndag-fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel.

Misstänkta gärningsmän: Ali Mohamad, Mahmod, Mohammed, Mohammed Ali, igen, igen, igen Christoffer … va är det sant? Ja, ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott.  Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.

Länder som representerar veckans alla brott: Irak , Irak, Turkiet , Syrien, Afghanistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige. Hälften av de misstänkta kan vi inte säkert veta varifrån de kommer  eftersom de inte har några giltiga papper, vilket oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.

Nu pratar vi bara Örebro kommun. Och dessa brott upptar vår utredningsförmåga till 100%.

Så här ser det ut och har sett ut de senaste 10-15 åren.”

Det gick en chockvåg genom Sverige när det blev känt vad en polis i Örebro hade skrivit. Hur kunde Peter Springare uttrycka sig så här i Sverige 2017? Peter Springare blev namnet på allas läppar. Reaktionerna var kluvna. Somliga var glada över att en svensk polis äntligen tog bladet från munnen och öppet talade om hur polisens verklighet såg ut. Andra förfasade sig över att en svensk polisman kunde uttrycka så fördomsfulla åsikter om en handfull kriminella. Peter Springare beskylldes för att vara både rasist och högerextremist.

Peter Springare polisanmäldes för hets mot folkgrupp – men friades så småningom av åklagare. Det han hade skrivit ansågs inte vara hets mot folkgrupp.

Programmet Veckans brott i SVT med Leif GW Persson som frontfigur kunde inte avstå från att ta upp fallet Peter Springare och dennes famösa utspel. Leif GW föreslog att SVT skulle bjuda in Peter Springare till Veckans brott.

Så blev det också. Peter Springare, som under de gångna veckorna hade löpt gatlopp för sina ”rasistiska uttalanden”, befann sig nu sitta på en stol i en TV-studio tillsammans med ingen mindre än den folkkäre polisprofessorn Leif GW Persson.

I sitt samtal kom Leif GW Persson fram till att Peter Springare nog delvis hade rätt i sin analys av den verklighet som polisen mötte i sin vardag. Peter Springare fick alltså delvis medhåll av GW: ”Det gör alla som har ögon att se med”, sa Leif GW Persson bland annat.

GW erkände att han hade gjort samma iakttagelser som Peter Springare, nämligen att invandrare var överrepresenterade i vissa typer av brott, framförallt grova våldsbrott. GW pekade i programmet själv ut invandrare från Irak, Somalia och Afghanistan. ”Överrepresentationen är ett faktum”, konstaterade polisprofessorn.

”Är detta något som tystas ner?” undrade programledaren Camilla Kvartoft i programmet:

”Ja, kanske”, svarade Leif GW Persson. ”Man vill ogärna prata om det. Benägenheten att prata om det avtar ju högre upp i den polisiära ledningen man kommer. Men det här är ingen hemlighet. Detta är ett problem man gärna undviker att prata om. Men tiderna förändras. Nu flyger kapsylen av och då får det såklart ett stort genomslag. Det intressanta i sammanhanget är att detta oroar väldigt många människor. Detta kan bli den största frågan i valet 2018.”

Ja, Peter Springare fick alltså delvis medhåll av en verklig potentat inom kriminologin. Leif GW Persson tog senare upp samma fråga vid flera tillfällen i Veckans brott. Han talade flera gånger om ”frustrerade unga invandrarkillar som begick grova brott”,

Det har faktiskt känts befriande att en person i hans position har vågat säga detta högt. Och Leif GW Persson är en opinionsbildare av stora mått. Hans ord har fått stort genomslag.

Kanske var det så att Leif GW Persson medverkade till att locket på tryckkokaren lyftes bort och att det därmed blev något mera legitimt att prata om invandrarnas överrepresentation när det gäller grova brott.

Men kanske kommer öppenheten att avta med tiden. Det beror helt och hållet på vilken ståndpunkt i frågan som statsminister Stefan Löfven och hans partiledarkamrater innanför och utanför regeringen kommer att inta framöver.

En viss utvädring av den instängda, unkna luften har dock skett. Problemet med den dödliga kriminaliteten får man inte vifta bort. Det går inte att lägga sig på andra sidan och somna om. Inte nu längre.