Ikväll meddelade den svenska skiddrottningen Charlotte Kalla att hon avslutar skidkarriären. De kommande SM-tävlingarna i Piteå blir det sista hon gör som elitskidåkare. Kallas egen motivering till beslutet som har växt fram under den senaste månaden är att hon är nyfiken på livet utanför skidkarriären.

Och det har hon all anledning att vara. Att vara elitskidåkare på heltid sen barndomen och tonåren har naturligtvis inneburit enorma fördelar, inte minst med tanke på alla de framgångar Charlotte har haft under sin skidkarriär. Idag är hon 34 år. Hon har alltså ägnat mer än två decennier av sitt liv åt att tävla på skidor. Det är därför mycket hon har tvingats försaka på grund av idrotten. Det handlar till exempel om utbildning, yrkeskarriär, familjebildning och barnafödande. Hon har fortfarande tid allt detta – äntligen, skulle man kanske kunna säga. Livet är som sagt inte bara idrott. Det finns annat också. Det vet jag av egen erfarenhet.

Att Charlotte Kalla under den gångna vintern har varit så återhållsam när det har gällt att prata om sin framtid har åtminstone fått mig att misstänka att hon kanske tänkte satsa ytterligare ett eller två år på skidåkningen. Men hennes tävlingsresultat de senaste säsongerna har tyvärr visat att hon inte längre platsar i någon träningsgrupp. Inte heller är hon längre aktuell för landslagsplatser.

Att hon fick tävla i landslagsdräkten både i Lathis och i finalen i Holmenkollen berodde inte på att hon prestationsmässigt förtjänade en landslagsplats där. Istället handlade det från landslagsledningens sida nog mest om att visa henne den respekt som hon är förtjänt av.  Det fanns ju heller ingen annan tjej som tvingades stanna hemma för att Charlotte skulle få åka.

Hon har gjort en dålig säsong, ja flera svaga säsonger. Hon har länge bara varit skuggan av sitt forna jag. Hon har själv klagat på att hon inte har haft den rätt återhämtningen, att åkningen känts mycket bättre på träning än på tävling och att hon inte lyckats få ut på tävlingarna det hon har haft i kroppen.

Men man ska aldrig jämföra den känsla man har på träning med den känsla man har på tävling, när resultatet verkligen räknas. Det är två vitt skilda saker. Träningsresultaten är faktiskt ganska dåliga värdemätare på hur formen kommer att vara på en tävling. Då kommer nerverna in i bilden. Då kommer de dåliga tankarna tillbaka. Då spänner man sig om man känner att inte kroppen är med.

Jag tycker personligen att Charlotte Kalla borde ha slutat för två säsonger sen. Då skulle hon ha haft guldframgångarna vid VM i Seefeld 2019 i färskt minne. Då skulle hon nästan ha slutat med flaggan i topp.

När hon idag gav beskedet att hon lägger av så har Kalla i flera år resultatmässigt befunnit sig på det sluttande planet, ett plan som dessutom sluttat mer och mer. När jag under de två senaste säsongerna har sett Charlotte Kalla slita sig fram i spåret och tappat den ena placeringen efter den andra så har jag lidit med henne. Jag har nästan gråtit framför teven. Jag har inte velat se den stora skidåkerskan Charlotte Kalla behöva gräva så djupt för att överhuvudtaget ta sig fram. Det har helt enkelt varit patetiskt och sorgligt att titta på.

Det är aldrig roligt att se hur en stor stjärna gång på gång förvandlas till en förlorare.

Därför var det ett riktigt beslut Charlotte tillkännagav idag. Nu kan vi minnas henne som den stora skidstjärnan hon verkligen var när hon var som bäst. Vi kan också minnas henne som den stora inspirationskällan för svensk damskidåkning. Hade hon fortsatt att tävla hade man mer och mer sett henne som en föredetting, som förgäves försöker ta sig tillbaka till fornstora dar trots att kroppen för längesen har sagt ifrån.

Hon hade kanske redan fått underhandsinformation om att hon inte skulle bli uttagen till någon träningsgrupp inom landslaget. Då skulle det enda alternativet för Charlotte ha varit att ”köra eget”, att träna på egen hand utanför landslaget och hoppas att hon skulle kunna göra så bra resultat att hon blev uttagen till landslaget i alla fall. Så gjorde hon ju för några år sen. Och då gick det hyggligt.

Lika bra skulle det inte ha gått nästa gång hon försökte.

Tack, Charlotte, för alla fina stunder vi har haft i TV-soffan tack vare dig. Ditt ena stora livsverk ligger nu bakom dig. Men som den ambitiösa och energiska kvinna du är så är jag övertygad om att du hinner skapa nya stora livsverk åt dig själv – och kanske även åt oss.

Det är ingen tillfällighet att Charlotte Kalla och Therese Johaug slutar samtidigt. Skillnaden dem emellan är dock stor. Johaug skulle kunna ha haft flera skidsäsongen framför sig då hon fortfarande vann de flesta tävlingar.na Charlotte Kalla är inte i samma situation. Hon skulle dessvärre ha fortsatt att förlora.

Och i den rollen vill vi inte se henne. Vi vill minnas henne som den stora och oslagbara megastjärnan, ingenting annat.