Det finns ännu ingenting som motsäger att den 27-årige tyske piloten Andreas Lubitz i n t e avsiktligt störtade med flygplanet, en Airbus A320, rakt in i berget i de sydfranska alperna förra tisdagen. Misstankarna är fortfarande riktade mot honom, eftersom några andra bevis inte har kommit fram. Den andra svarta lådan, den som innehåller tekniska flygdata, har ännu inte påträffats.

De hundratals personer som letar bland vrakresterna efter människokroppar och delar från det pulvriserade planet är oroliga för att även den andra svarta lådan är pulvriserad och kanske aldrig kommer att hittas, än mindre ge svar på de frågor som polis, åklagare, haveriutredare, allmänhet och inte minst de anhöriga till dödsoffren ställer sig. Vad var det som hände och varför?

Ännu har man dock inte gett upp hoppet. Vad som skulle kunna finnas i den svarta lådan med tekniska flygdata är uppgifter som skulle kunna visa att det inte var Lubitz som avsiktligt körde planet in i bergväggen utan att det t ex fanns tekniska fel på planet, som gjorde det manöverodugligt eller inte svarade på kommandon.

Och så länge inte alla fakta är kända kan det vara för tidigt att redan nu lägga hela skulden på andrepiloten, även om de ljudfiler som analyserats från den första svarta lådan, den s k cockpit voice recordern, knappast talar till Lubitz´ fördel.

Oavsett detta är jag beredd att säga att den journalistiska bevakningen av flygkatastrofen i allmänhet och Andreas Lubitz i synnerhet vida överskrider alla etiska gränser. Jag har läst svenska, tyska, franska, spanska och brittiska tidningar och har skaffat mig en ganska god överblick över de fullständigt katastrofala etiska övertramp och övergrepp som medierna har begått. Värst är de tyska tidningarna (t ex Bild) men de svenska kvällstidningarna kommer inte långt efter. Hela Aftonbladets förstasida idag täcks av krigsrubriken: "SÅ DOLDE DÖDSPILOTEN SITT DUBBELLIV". Artiklarna handlar bland annat om att Andreas Lubitz hade en hemlig älskarinna på jobbet (en flygvärdinna) vid sidan av sin fästmö.

Expressen är inte sämre. Över två sidor i tidningen ser vi jätterubriken PILOTENS KVINNOR. Båda tidningarna gottar sig i påståendena att Andreas Lubitz hade en älskarinna. Tidningen namnger hans fästmö som påstås vara gravid med Lubitz´ barn. Tidningarna spekulerar också i pilotens psykiska störningar och depressioner.
Man får till och med veta via hans förmenta älskarinna att Lubitz vid vissa tillfällen befann sig i psykisk obalans och att han en gång "stängde in sig i badrummet".

Fy fan, säger jag. Vad har denna information för relevans i sammanhanget? Vilket allmänintresse tjänar sådana uppgifter? Vilka män (och kvinnor förresten) är inte otrogna? Det gör dem väl knappast till självmordspiloter, inte ens om de arbetar som piloter.

I tyska och brittiska tidningar florerar idag till och med uppgifter om att Andreas Lubitz skulle vara hemligt homosexuell och att han ofta besökte nattklubbar. Var finns relevansen i detta? Har inte en pilot rätt att vara homosexuell? Idag kom det också läkaruppgifter om att Andreas Lubitz för sju år sen umgicks med självmordsplaner och att han fått psykiatrisk behandling för dessa.

Många människor i Lubitz´ hemland Tyskland har de senaste dagarna upprörts över den här sortens sensationsjournalistik, som inte i första hand slår mot den döde piloten utan mot hans familj, vänner och släktingar, som tvingas åse hur Andreas Lubitz´ liv och psyke fläks ut och blottläggs inför hela världen.
Själv har jag inte sett dess like. Oavsett om Lubitz är skyldig eller ej förtjänar inte hans anhöriga den här sortens behandling och den här sortens flagranta brist på journalistisk etik.