Han kallade det "utvecklingsmoral", Stefan Löfven, när han ikväll, måndag, sommartalade i Almedalen i Visby.
Det var naturligtvis en förskönande omskrivning av det Löfven egentligen menade, nämligen arbetsmoral eller kanske rentav arbetarmoral. Men sådana ord känns kanske alltför gammalmodiga och moralistiska för att användas av en svensk socialdemokratisk statsminister under ett sommartal i Visby 2015.

Det tal Löfven höll ikväll var ett mycket traditionellt socialdemokratiskt tal. Han var engagerad. Han höjde rösten. Han lät bestämd. Det kändes som om han talade ur hjärtat, utan manus, trots att han i högsta grad hade ett manus att följa. Det känns som om Löfven har börjat växa in i kostymen som statsminister. Han upplevs som mera självsäker. Han vågar tala om vad han vill. Han vågar säga ifrån. Han är också ideologisk.

Det enda konkreta löftet han gav ikväll var att lärarna skulle få 3 miljarder extra till höjda löner. Man undrar varför. Krisen i skolan löses definitivt inte med att ge lärarna några tusenlappar mer i månaden. Skolans problem är strukturella. De är inte en lönefråga.

Istället ligger problemlösningen i det jag började det här inlägget med, nämligen moralen. Standardsänkningen i den svenska skolundervisningen är i hög grad en disciplinfråga. Indirekt uppmanade Löfven alla ungdomar att ta sitt eget ansvar, att själva medverka till att få en utbildning – eller en omskolning – som de kan få ett jobb efter. Självklart ska samhället ställa upp men eleverna själva – och de ungdomar som inte längre går i skolan – har ett stort ansvar, menade Löfven.

Det var mycket bra att Stefan Löfven äntligen vågade ställa krav. Socialdemokratiska politiker har alltid varit paniskt förskräckta för att ta ordet "krav" i sin mun. Det är bara förre utbildningsministern Jan Björklund som har vågat det.

Nu har han fått sällskap av Stefan Löfven.

Utan att säga det högt riktade sig Löfven i hög grad till de s k hemmasittarna, d v s ungdomar som varken går i skolan eller arbetar. Det är en tragisk utveckling att fler och fler unga människor väljer bort både skola, utbildning och arbete. Men det är också så att många av dem redan har blivit bortvalda – av arbetsgivare som inte har velat anställa dem när de sökt jobb. Skulden ska inte enbart läggas på ungdomarna. Samhället utanför har ett minst lika stort ansvar.

Mycket av det Löfven sa ikväll var naturligtvis sköna önskedrömmar. Man kan inte få arbetslösa i arbete bara därför att man står i en talarstol och uttrycker sig kraftfullt om utvecklingsmoral – eller vanlig arbetsmoral, om man ska säga vad det egentligen handlar om. Den kommenderas inte fram uppifrån.

Ändå var det bra att Löfven inte skrädde orden och att han vågade ställa just dessa krav. Sen återstår att se om vackert tal hjälper. Men man måste ju börja någonstans.

Jag är däremot både besviken och förvånad över att Löfven bara summariskt nämnde vårt just nu största politiska problem, flyktingfrågan och integrationen. Men kanske var det ett för känsligt ämne för att förstöra den solvarma måndagskvällen i Visby med.