Terrordådet mot tre svenskar i Bryssel har gett oss helt nya perspektiv på våldet. Samtidigt är rapporteringen om attentatet mot sjukhuset i Gaza ett skräckexempel på usel krigsjournalistik.

Det hittills mest brutala och mest fördömds bombattentatet mot militära mål i Gaza var bombningen (eller raketbeskjutningen) av al-Ahli Arab-sjukhuset i Gaza city i tisdags kväll, ett attentat som har väckt våldsamma protester över hela världen. Den palestinska terroristorganisationen Hamas som styr i Gaza hävdade omedelbart efter attentatet att 500 människor hade dödats och att det var Israel som låg bakom attacken.

Hundratals dödsoffer skördades av raketbombningarna mot sjukhuset i Gaza city i tisdags kväll.
Bild: Imago-Images.com/köpt bild

Denna anklagelse tillbakavisades omedelbart av Israel som stället hävdade att explosionen orsakades av en misslyckad uppskjutning av en raket, avfyrad av den palestinska terrorgruppen Islamiska jihad. Enligt Israels försvarsmakt IDF (Israel Defence Forces) är dödssiffran dessutom överdriven. På sin propagandasajt på Internet formulerar sig IDF så här:

Propagandainformation om bombningen av sjukhuset i Gaza
Källa: Israel Defence Forces IDF

Det är ju ord och inga visor från den israeliska försvarsmakten. ”Välkommen till desinformationskriget” är starka ord.

Ord står alltså mot ord och nu krävs en oberoende utredning för att få klarlagt vilken part i kriget det var som avfyrade bomberna (eller raketerna). Det finns redan ganska gott om bevis och om dessa granskas på rätt sätt och av oberoende experter så kanske det går att få fram sanningen.

”Respektera vårdinrättningarna”, skriker Läkare utan gränser förtvivlat
Källa: Läkare utan gränser

Själv skulle jag ikväll inte ens komma på tanken att säga varken bu eller bä. Men Israels starka reaktion idag skulle kunna tyda på att det inte är Israel som ligger bakom attentatet. Men det vet vi ännu inte.

Israel påstår sig ha bevis för vad som hände vid sjukhuset i Gaza. Bland annat har man tillgång till en ljudinspelning (äkta?) mellan två palestinier som Israel menar är bevis för att det var Hamas som låg bakom attacken, inte Israel.

Unga soldater från Hamas
Bild: Israel Defence Forces IDF

Israel har också publicerat bilder och filmer som man anser fritar landet från ansvar. Enligt Israel ska flera raketer som sköts mot Gaza på tisdagskvällen ha tappat styrningen och träffat fel mål.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu tog idag emot USA:s president Joe Biden i Israel.
Bild: Anadoulo Ajansi

En person som dock på ett politiskt mycket olämpligt sätt gick händelserna i förväg idag var USA:s president Joe Biden som idag var på besök hos Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Vid en presskonferens tog Biden klart ställning för Israel när det gällde konflikten om vilken sida i kriget det var som bar ansvaret för attacken mot sjukhuset i Gaza. Så här sa Biden:

”Jag blev djupt bedrövad av attacken”.

Sen vände han sig till sin vän Netanyahu och sa så här:

”Grundat på vad jag har fått se verkar attentatet ha utförts av den andra sidan (”the other team”), d v s terroristerna inom Hamas, inte av er.”

Biden och Netanyahu
Bild: youtube.com

Även om USA och Joe Biden har lovat Israel evig trohet så måste man än en gång ifrågasätta Joe Bidens omdöme och trovärdighet som president. Ingen vet idag vilken sida i konflikten som bär ansvaret för de förödande bombningarna av sjukhuset. Man kunde därför förvänta sig av världens viktigaste makthavare, nämligen USA:s president, att vara något mer försiktig med orden – utan att fördensskull uttryckligen beskylla Israel för något.

Joe Biden hävdade också att data från Pentagon (det amerikanska försvarshögkvarteret) har visat att Israel inte låg bakom attacken. Istället visade Pentagons data att explosionen inträffade efter en ”felskjuten raket från en terroristgrupp”.

Uppbrända bilar på parkeringsplatsen utanför det beskjutna sjukhuset i Gaza city
Bild: Imago-images.com/köpt bild

Den israeliska armén IDF hävdar idag också att ”det inte finns några strukturella skador på sjukhuset”. Istället är det parkeringsplatsen utanför sjukhuset som har träffats. Enligt IDF finns det heller ingen krater där bombnedslaget skulle ha tagit mark, vilket tydligen skulle visa att det inte handlar om någon israelisk flygattack. Att skadorna blev så omfattande menar IDF berodde på att raketen fortfarande hade mycket bränsle kvar. Detta bränsle tillsammans med sprängmedlet orsakade de omfattande skadorna.

Israeliska soldater får instruktioner av sina befäl
Bild: Israel Defence Force IDF

Detta enligt Israel Defence Force alltså. Väl att märka är allt detta fortfarande är partsinlagor och att det återstår ett minutiöst, objektivt och oerhört seriöst arbete av oberoende experter för att få fram sanningen om vilken sida i konflikten det var som avlossade de ödesdigra raketerna.

Om nu en sådan utredning överhuvudtaget är möjlig att genomföra på ett sätt som kan skapa en trovärdig förklaring till detta allvarliga och folkrättsvidriga brott. Enligt internationell rätt är det förbjudet att även under brinnande krig attackera sjukhus och andra vårdinrättningar, något som redan har skett vid flera tillfällen under det nu tio dagar gamla kriget mellan Israel och Hamas.

Sjukhus bombas i Gaza
Bild: Läkare utan gränser

Konflikten och ordkriget om raketbombningarna mot sjukhuset i Gaza är ett skräckexempel och ett praktexempel på dålig krigsjournalistik och på hur de båda sidorna i kriget slåss om att få tolkningsföreträde. När uppgifterna om den ödesdigra bombningen av sjukhuset kom ut inatt köpte världens medier med hull och hår Hamas´ version av händelsen, det vill säga att 500 människor hade dött och att det var Israel som låg bakom attacken.

Detta händer alltid i krig. Den som är först ute med s k information får omedelbart ett försteg i opinionsbildningen. Det som sägs först har en tendens att klistra sig fast i det allmänna medvetandet. Om den andra sidan i kriget några timmar senare kommer med en helt annan version tar det betydligt längre tid för den versionen att slå rot.

Därför är källkritik A och O under ett krig. Hamas har en stark propagandaapparat. Dessutom finns det från början en stark sympati i omvärlden för de palestinska kvinnor och barn som offras i kriget. Detta propagandaövertag gynnar och utnyttjar Hamas.

Men även Israel har en stark propagandaapparat. Vi får se vilken sida som till slut segrar.

När jag en gång i tiden läste historia på universitetet var det särskilt en lärdom som etsade sig fast i mitt medvetande och som jag fortfarande tänker på varje dag när jag skriver eller bedömer vad som är sant och vad som är falskt.

Detta fick jag lära mig om propagandakriget när jag läste historia

Min historielärare inpräntade gång på gång i oss studenter att man inte ska tro det minsta på vad de olika parterna påstår under ett krig. Det mesta är ren propaganda. Det enda man på sin höjd kan tro på är den lilla del av det som sägs från båda sidor som är gemensam, alltså där de stridande parterna lämnar någorlunda likartade uppgifter. Det är denna lilla del som skulle kunna ligga sanningen närmast.

Allt annat är krigspropaganda och den ska man se upp med.