Klockan 16.07 i eftermiddags infann sig den stora tomheten hos mig. Det jag hade sett fram emot när det gäller OS i Rio blev ett magplask utan like. Jag menar förstås Susanna Kallur. Hon misslyckades med att ta sig till semifinal i det OS som hon åtrått under så många år att få delta i.

 

Sanna sprang i det första heatet. Med tiden 13.04 på 100 häck kom hon femma. Det stod tidigt klart att den tiden inte skulle räcka att ta sig vidare till semifinal med. Tyvärr måste jag själv och alla ni andra friidrottsälskare som läser det här ha räknat med att Sannas deltagande i OS skulle bli ett misslyckande – resultatmässigt sett. Hennes tider på 100 m häck i sommar har legat precis runt 13 sekunder. Hennes bästa tid, 12.91, satte hon i en tävling i finska Kourtane på midsommardagen. Den tiden var naturligtvis långt ifrån hennes personliga rekord på 12.49 men det såg ändå ganska ljust ut för henne då.

 

 

Det var ganska självklart att Sanna skulle bli uttagen till OS – trots att hon inte klarade den svenska OS-kvargränsen på 12.80. Men alla räknade med att Sanna skulle kunna förbättra sin tid under de veckor som återstod till OS.

Det gjorde hon inte. Dagens OS-kval var ett fiasko för Sanna Kallur. Tiden visar att hon inte har hunnit förbättra sig under sommaren. Hon var bra med under första halvan av loppet men sen tröt krafterna. Hon var naturligtvis otröstlig efteråt samtidigt som hon kände en gränslös lycka över få ha kommit hit till Rio och att få ”vara med” igen.

 

 

En del människor tycker säkert att Sanna Kallur nu borde ge upp sin idrottskarriär och inse att hon aldrig kan komma att bli den fartmaskin som hon en gång var. Visst, hon är 35 år gammal. Men samtidigt har hon visat att hon   k a n.  Hon har fortfarande snabbheten, reaktionstiden, geisten, kärleken till idrotten och längtan efter att få stå i strålkastarljuset. Det räcker långt.

 

 

Jag ber dig, Sanna: Sluta inte med häcklöpningen! Fortsätt! Satsa på VM i London nästa sommar. Satsa på Finnkampen. Satsa på inomhussäsongen i vinter. Satsa på galorna. Låt oss fortsätta att få njuta av din underbara charm, din utstrålning, din energi, din kärlek till idrotten – och dina prestationer.

 

Lyssna inte på dem som tycker att du borde lägga av nu, när du nådde ditt mål, nämligen att få åka till Rio.

Du har mer kvar att ge. Men du måste träna hårdare, bli starkare i benen, mera uthållig. Det räcker inte att vara först efter 50 meter. Du måste vara först även efter 100 meter.

Sanna, du är min stora förebild. Du är ett fenomen. Du är fullkomligt unik som kvinna. Detta kapital måste du förvalta under ett antal år till. Vi som älskar dig måste få fortsätta att se dig springa häck. En dag kommer du att vinna en riktigt stort tävling. Jag vet det!