Idag tänkte jag bli lite naturmänniska igen. Nu när sommaren verkligen tycks ha kommit på allvar (?) är det extra spännande att studera fåglar, ekorrar, rådjur, älgar, blommor, ja allt och alla som trivs på vår tomt i Tungelsta. Det är ett privilegium att kunna fånga en hackspett eller en skogsduva på bild, och varför inte en ensam och övergiven älgkalv från fjolåret.

Det finns massor av bilder som väntar på att bli tagna. Ni känner kanske till talesättet att den bästa fotografen är den som orkar vänta tillräckligt länge, alltså den fotograf som har det bästa sittfläsket. Jag har banne mig försökt vänta ut djur och fåglar i flera veckor nu men fortfarande väntar de bästa bilderna på att bli tagna, t ex den lilla rådjursmamman med sina nya kid, som förmodligen är födda för flera dagar sen. Ännu har de inte visat upp sig – men de kommer. Det lovar jag. Här är i alla fall några smakprov.

Jag börjar med en superkort videofilm på två ekorrar som bråkar. Den är jättekort och jag rekommenderar er att spela upp den flera gånger. Man skrattar ihjäl sig hela tiden. Var så god:

Koltrast på jakt efter mat till sina fågelungar

Blått, blått, blått …

Igår morse upptäckte jag ett jättevackert spindelnät på vårt köksfönster.

Hackspettarna är på hugget, kan man säga. Den här hackspetten tillhör den vanliga sorten. Någon
vitryggad hackspett har vi tyvärr inte sett, även om vår ekskog borde kunna locka. Men de är ju
sällsynta.

Här smaskar hackspetten i sig havrekross som Bosse har lagt ut för att locka hit rådjuren. Jag
undrar om han/hon fick ont i magen efteråt.

Ekorren verkar i alla fall aldrig få ont i magen. Han äter hela dagarna.

…under överinseende av denna dam.

… som dock tröttnar och ger sig ut på mera givande promenader.

Hopp i galen tunna, skulle man kanske kunna säga. Men lyckligtvis stod det ingen tunna där.
Den lilla älgkalven från i fjol tittar ängsligt och övergivet på djurlivet omkring sig men verkar mest
längta efter sin mamma, som nyligen har övergivit henne. Det är så tragiskt att se när djurmammorna
överger sina fjolårsbarn för att kunna ta hand om de nya. Men det är naturens gång.

Den vackra skogsduvan spanar efter sin make/maka som just flugit iväg.

Medan älgkalven står kvar och trånar.

Ännu ingen fru skogsduva i sikte.

Lilla Sigrid är tillbaka från sin skogspromenad.

Och ekorren verkar ha ”tappat” svansen.

Tack för idag. Det kommer mera, hälsar Elisabet.

Inskrivet den 1 juni 2016.

Jag lovade att återkomma med fler djurbilder och här kommer de:

 

 

Sigrid vilar ut efter en framgångsrik råttjakt